Senaste inläggen

Av Håkan Grapenfalk - 23 mars 2018 13:27

 

underligt med allt

som händer och fötter

 

och grinden till ödehuset

likt en sargad tandställning

 

gråter i vinden som barnet

med den fastfrusna tungan

 

tegeltaket till det gamla huset

ser sig oseende i frostens parabol:

 

en framskriden tandlossning,

gikt i kåkens fötter och ben

 

en gång bodde där

en gubbe med gethjärta

 

och hår på tänderna

som nu spökar för de utvalda

 

i fönstret mot gården

det har fina Steglitsen berättat

 

och Skatans lakejer

som härom dagen

 

lämnade intyg i nysnön

som inte var särskilt ny

 

jag såg gubben en sen

afton när jag var ute

 

och vallade

min uppstoppade hund

 

han andades tungt

och försvann i ett ögonlock

 

när den trasiga fönsterrutan

föll som skärvorna

 

från ett sprucket öga

 

 

 

 

 

ANNONS
Av Håkan Grapenfalk - 23 mars 2018 12:26

 

hon stod längst ut

på den rasbenägna piren

med blåsten klättrande

över axlarna


varje grön våg

som slog in i muren

var en puls

i hennes kropp


hon kunde fortsätta

eller vända om

om hon ville


det abstrakta

rörde sig under den

rasande ytan


vågornas grå ormar

slängde sig gång på gång

mot stenfundamentet


en doft av raddergummi

och oändlighet

steg upp

från floden

hånglade upp henne

mot vinden


när ett fågelöga

plötsligt öppnades

för hennes inre


över glasgloben

skymtade fläckar av

en människa

som måste vända åter


ANNONS
Av Håkan Grapenfalk - 22 mars 2018 16:42

 

huset

mitt emot:

laverade väggar

i gult och blått

hus som inte kan lyfta

i förstenad luft

 

inte ens radiosändarnas

hopskrynklade signaler

når fram

 

inget tynger

stenen själv

 

jag hugger mig ut

vid lunchtid

med hammare

och skulpturmejsel

 

andas sten

sväljer sten

 

ingenting

lämnar marken

 

en gång

kommer Vintergatan

att krocka med

Andromedagalaxen

 

till dess måste jag

ha iordningställt

mitt rymdskepp av sten

 

om jag tar mig igenom

all sten

 

ska jag lämna allt hårt

bakom mig

 

för en orörd planet

med gracila vinträd

att vila nacken mot

 

en finviolett

orökt atmosfär

en jord

 

där varelser

med sju fingrar

lever fullvärdiga liv

 

 

 

 

 

 

 

 

Av Håkan Grapenfalk - 24 oktober 2017 12:25



följer dina spår

närvaron i rum och ting

hårstrån, doftskyar


plastgalgen; den propra

blusens turkosa skugga






Av Håkan Grapenfalk - 21 oktober 2017 03:03



Fåglarna faller


som regnskogstunga toner


i klavens trappa






Av Håkan Grapenfalk - 16 juli 2017 18:17


i regnets bortom,

nästan nära, trosvissa

tankars slutna krets


droppars fall mot ditt ögas

snötopp, kanske alltings fall


stumma reflexer

och din gåtfulla åtrå

efter liv och död.


klängrosors blad, rörda av

regnsplitter, skiljande ljus








Av Håkan Grapenfalk - 26 juni 2017 17:14


när du håller om mig

ser jag hur vinden

 

går i trädgården

fjolårslövens sista dans

 

när jag håller om dig

ser du åt andra hållet

 

de fällda enarna

även du vinden

 

som rullar

en tomburk

 

nerför gatan

 

 

 

 


kvar bakom jalusierna

finns bara det vi ville

 

vi väntar

tills natten kommer

 

om morgonen

har stjärnorna

 

hämtat oss

 

 

 

 

 

 

Av Håkan Grapenfalk - 17 juni 2017 21:37


vägen, ärret, som

ålade sig genom grönskan

dalarna, bergen

 

skymningssilhuetternas

spetsiga toppar av glas


bokens trollkarl på

färd med levnadstecknaren.

värmen tilltar när

 

shamanen gör skillnad på

att titta, och faktiskt se

 

 

 

 

 

Presentation

Senaste inläggen

Skriv gärna en rad om ni känner för det

Länkar

Besöksstatistik

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018
>>>

Kategorier

RSS

Följ bloggen

Följ Håkan Grapenfalk med Blogkeen
Följ Håkan Grapenfalk med Bloglovin'

Sök i bloggen

Arkiv

Litteratur


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se